Jag har nog världens bästa morfar (tycker ju jag såklart!). Jag och Johanna (lillasyster) har varit väldigt mycket hemma hos mormor och morfar under hela vår uppväxt. Speciellt när vår pappa krockade när vi var 2,5 och 1,5 år gamla och mamma inte orkade med oss alltid. 

 

För två år sen fick min fina morfar cancer i urinblåsan och det gick tyvärr inte att bota kom läkarna fram till i våras. Så sedan dess har det långsamt med stadigt utför. Nu är han inne på sluttampen och har precis varit inlagd på hospice i två veckor men fick komma hem igen för en vecka sen för att få lov att få sin sista tid hemma. Min mamma flyttade hem till dem för att hjälpa till, mormor är också trött och har själv biverkningar från hennes före detta cancer som hon kämpade mot för tre år sen (och vann!!). 

 

Idag fick jag sms från mamma att nu är det nog inte alls lång tid kvar. Dem hade först trott att han skulle gå bort inatt men han ville inte riktigt släppa taget. Han har otroliga smärtor som aldrig riktigt försvunnit oavsett hur mycket morfin han har fått. De försökte sätta in en morfinpump en gång men det lyckades inte, men idag hade dem försökt igen och då gick det. Så nu hoppas jag bara att han ska få lov att iaf få det lite smärtfritt de få dagarna som han kanske har kvar.